Ett samhällsproblem som påverkar alla
Digitaliseringen har på kort tid förändrat hur vi kommunicerar, handlar, söker vård och deltar i samhället. Nästan all samhällsservice som bankärenden och vårdkontakter förutsätter idag digital kompetens. Samtidigt står en stor del av Sveriges äldre befolkning utanför den digitala utvecklingen.
Konsekvenserna är långtgående: äldre får svårare att ta del av vård och samhällsinformation, blir mer beroende av anhöriga, och riskerar både ökad ensamhet och ekonomisk sårbarhet. När tjänster flyttas online utan att motsvarande stöd byggs upp skapas en ny form av social ojämlikhet, ett digitalt klassamhälle.
Detta är inte enbart ett individuellt problem, utan ett strukturellt samhällsproblem. Digital exkludering leder till högre belastning på både vård, socialtjänst och anhöriga. Det bromsar även genomförandet av Sveriges och EU:s digitaliseringsmål, som uttryckligen betonar att ingen ska lämnas utanför den digitala utvecklingen.
För att skapa ett inkluderande samhälle där alla medborgare har lika möjligheter att delta krävs offentligt engagemang och finansiering. Marknaden har visat sig oförmögen att tillhandahålla stöd utan kostnad, eftersom äldre ofta inte är en lönsam målgrupp. Därför måste det offentliga ta ansvar för att säkerställa att digitaliseringen blir ett verktyg för delaktighet, inte utestängning.
Hur stort är problemet?
För att förstå omfattningen av det digitala utanförskapet bland äldre behöver vi titta närmare på de konkreta utmaningar som många möter i vardagen.
Nedan presenteras fyra centrala problemområden – identifierade genom aktuell statistik, forskning och nationella rapporter.
Digitala färdigheter & tillgång
Äldre saknar grundläggande kunskaper och rätt verktyg för att delta fullt ut i det digitala samhället.
Brist på grundläggande digital kompetens
Många äldre saknar basala kunskaper för att använda väsentliga verktyg som BankID, e-post, parkeringsappar eller vårdappar.
Ständig och snabb teknikutveckling
Teknik förändras snabbt och det som lärs ut idag kan vara föråldrat inom ett år. Kontinuerlig utbildning är avgörande.
Ojämlik tillgång till digitala verktyg och uppkoppling
Äldre riskerar att hamna utanför när samhällstjänster, kommunikation och vardagsliv kräver digital kompetens.
Trygghet, tillgänglighet & anpassning
Tekniken upplevs som komplicerad, opålitlig, skrämmande och inte utformad för äldres behov.
Ökad sårbarhet för bedrägerier och falsk information
Äldre är särskilt utsatta för phishing och falska erbjudanden, vilket skapar oro och minskar självständighet. De har även svårare att genomskåda falsk media
Rädsla för teknik och digitala verktyg
Oro för misstag eller att bli lurad gör att många äldre undviker digitala tjänster.
Komplexa och otillgängliga gränssnitt
Små typsnitt, otydliga instruktioner och tekniska termer skapar hinder.
Delaktighet & social gemenskap
Digitalisering påverkar relationer, självständighet och livskvalitet.
Beroende av anhöriga, nätverk och välvilja
Många äldre blir beroende av barn eller vänner, vilket kan påverka självständighet och värdighet.
Begränsad social delaktighet och fritidsaktiviteter
Äldre som inte kan delta digitalt missar gemenskap och meningsfulla aktiviteter, vilket ökar ensamhet.
Minskad mänsklig kontakt
Digitala tjänster minskar möjligheten till personlig interaktion, vilket ökar risken för isolering.
Samhällsstruktur & jämlikhet
Digitaliseringen riskerar att öka klyftor i samhället och försvåra tillgång till service.
Ekonomiskt utanförskap
Äldre som inte kan använda digitala tjänster riskerar högre kostnader för vardagstjänster.
Informationsklyfta och begränsad samhällsdeltagande
Digitalisering gör att äldre riskerar missa viktig samhällsinformation och tjänster.
Missade nationella och EU-mål
Äldre halkar efter i digital kompetens och riskerar att hindra måluppfyllelse för Sverige och EU.